jennie

vet snart inte va ja ska ta mig till må fan inte bra fraken psykiskt eller fysiskt.. ja försöker göra allt för lilllan men ja känner de att va ja en gör så få ja nånting imot mig igen.

hur mycket ja en försöker glömma och gå vidare så gå det inte.

hur mycket ja en vet att du är där och ja är här så må ja dåligt. ja vet inte vart ja ska ta vägen. ja få ingen hjälp ja känner de att händer det inget snart kommer ja må mer dåligt.

den enda som gör så ja orka upp på morgonen är min underbara lilla prinsessa som nu ha blivit 7 månader.. utan hon hade ja inte varit där ja är i dag, och ja hoppas att hon snartr inser att hennes mamma verkligen gör allt för att hon ska må bra och få ett liv som ja aldrig fick med kärlek och respekt..

jag ha verkligen ingen ja kan vända mig till när de skulle behövas, min familj ha pissa i de blå skåpet och förlora både mig och doris, men mig fatta ja att de inte är nån förlust för de ha dom velat länge, men doris trodde ja dom brydde sig om. men inte då, de var inte henke som var felet i de här familjebråket de va doris...varför vet ja inte hon ha inte gjort er ett skit, vart ni bretad att ja blev mamma först, eller va är de frågan om,. ja ha då blivit less på er nu så oss ha ni då inte kvar om man be te sig som du gjorde sist..

 

till dom som betyder allt dana sofie doris

 

ja känner nu att hela jorden rasar under mina fötter, ja orka inte mera snart, ja fatta inte hur allt bara kan rasa så där... från nånting underbart till kattastrof. aja hej