hoppet

ja nu börjar hoppet allt mer och mer försvinna, ja känner att du är så osammarbetsvillig..
jag skulle aldrig behandla dig såhär så ja vet inte va du är ute efter, du kommer aldrig att få henne utan en strid...
jag vet att ibland så känns det meningslöst men mamma styrkan kommer alltid fram då. och ja förstå inte varför du tror du gör de bästa för hon när du hindrar hon från att träffa mig...
 
jag kommer aldrig sluta slåss, det är så mycket ja vill skriva här om dig, men det vill ja inte. vill verkligen inte att ALLA ska se vilken personn du verkligen är och hur du tänker..
 
att du tror du gör det bästa när du gör som du gör förvånar mig. du är så pass gammal att du borde veta hur man ta hand om ett barn.. men ja undrar hur mycket hon där hemma bestämmer över dig. hon som inte ha egna barn. och tror hon kan få mitt....
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0