jennie

ja i går satt ja och vänta på att farbror blå skulle komma. men han kom aldrig.ja är lika arg i dag hur människor man älskat och litat svikit en så som dom gjort. speciellet den som alltid ska finnas där och älska en vad som en händer min mamma doris mormor, men hon verka inte heller.att svika en människa så som dåda syskonen ha gjort är sjukt. men ja lovar er nu kan ni inte göra nånting åt de,jag trodde att när ja bodde själv skulle vi umgås mer men inte de. ni skiter i mig endå och de är ganska skönt nu när de blivit så här så då slipper ja höra av er och min mamma doris mormor ha ju blivit farmor så då kan ju hon va nöjd, i helgen är ja barn ledig då ska ja packa sälja iväg lite små saker tv och tv bänken sen så ska jag näsna vecka bara försvinna vet inte hur länge men jag få se om ja ens skriver på bloggen. nu sitter ja och lyssna på musik...

jaha nu ha de börja igen... nu vet ja inte var ja ha dig.. ena dagen så finns du där men andra dagen är du kylig och vill aldrig mer veta av mig... men jag kommer alltid att finnas här för dig. hur mycket du en hatar mig. för de va du som tog¨mitt hjärta, men de va även du som slet sönder mitt hjärta i småbitar tillsammans med min släkt... men som mitt andra inlägg hette ensam är stark. jag ha doris och de är ja tacksam för, men vad ja ha gjort dig ha ja ingen aning om

 

men nu så må ja skit ha de hej

 

 

 

 

till dig min älskade och saknade henrik hedvall

 

till min bror som ja alltid kommer älska tack för dom dagarna du funnits där för mig